
Hästarna på bilden är två av de tre omhändertagna stona, SHV Hilma och SHV Hilda. En fjärde häst, deras stallkamrat, dog och stanken från den döda hästen tvingade ägaren att ta ut de övriga tre i hagen. Det var så de upptäcktes och det var i sista stund. Hästarna var i så dåligt skick att deras matreflexer, instinkten att äta, hade slagits ut. Nu, några månader senare, är alla hästarna i gott hull.
I början av mars 2003 ringde polisen till ett av föreningens akutstall och undrade om vi kunde hjälpa dem med tre ston. Klockan var elva på förmiddagen, och klockan fyra samma dag stod de på gårdsplanen.

20-åriga SHV Hilda såg ut så här vid ankomsten till akutstallet
Snabb utryckning
Varför allting hade skett så snabbt berodde på att det funnits en fjärde häst i samma stall som dött p.g.a. undernäring. När den började
lukta, fann ägaren det nödvändigt att ta ut de resterande tre i hagen. På så sätt blev de upptäckta.
Trots (eller tack vare) att en häst fick sätta livet till, klarade sig de andra tre.

SHV Hilma då man upptäckte hästarna
I mycket dåligt skick
Dessa hästar var så dåliga att de tappat matreflexen. Det tog fyra dagar att få dem att börja äta. Nu kan vi tillägga att det är ett minne
blott. Stina kan numera äta och gnägga samtidigt, det är en bedrift.

SHV Stina har hämtat sig väl
SHV Stina är den minsta av dem, och det är hon som bestämmer över de tre. Hon är 19 år och mörkbrun.
SHV Hilda är nästan svart med en stjärn. Hon är 20 år och ca 160 cm i mankhöjd. En mycket snäll och värdig "grand old lady".
SHV Hilma är antagligen en dotter till Hilda (påminner om henne väldigt mycket), är lika stor och enligt tänderna ska hon vara 7-8
år. Även hon är nästan svart.
Eva Bjurman
© Copyright 2008 Svenska Hästars Värn. Allt material på denna webbplats är upphovsrättsskyddat enligt lag.
Ansvarig utgivare:Jan Liwenius