Född i augusti 2002
Okänd härstamning
155 cm i mankhöjd

SHV Beatrice och hennes föl omhändertogs av myndigheterna. SHV Beatrice hade troligtvis haft en ink i ena karleden som sedan blivit skadad på betet. Såret var infekterat, det kröp larver i det och förruttningsprocessen hade startat. Hon hade dagarna innan fölat i hagen. Efter omhändertagandet stod hon och fölet en vecka på djursjukhus där man inte var helt övertygad om att stoet skulle överleva. Vad skulle man då göra med fölet?

Allt gick dock bra och några månader efter omhändertagandet övergick ägandet till SHV. Fölet döptes till SHV Alice.

Alice kom till SHVs akuthem när hon var en vecka gammal och stannade där i över två år. Hon har alltså inga tråkiga upplevelser med sig i bagaget, tvärtom. Hon äääälskar människor!
Det är en häst, trygg i grunden, som vi tagit hand om, vilket naturligtvis underlättar fortsatt inlärning.

Att gå runt bland presenningar som flaxar i blåsten är inte något att hetsa upp sig för anser Alice. Inte heller plastsäckar som blåser upp framför henne. Istället vill hon gärna gå fram och lukta och titta på allt nytt som presenteras för henne. Jag försöker bygga vidare på den grundtrygghet, nyfikenhet och tillit till människor Alice redan har, i mina övningar.

Vi har tränat att skritta och trava över ensilageplast som jag lagt ut över ridbanan. Det prasslar när man går på det och övar vi utomhus så låter det dessutom när vinden tar tag i det. Jag har även använt vårt illblå poolöverdrag som underlag (jo, familjen protesterade något…). När träningspassen är slut går Alice bredvid mig medan jag mycket omständligt och ljudligt släpar tillbaka all plast.

Syftet med denna träning av att möta saker som kan te sig obehagliga, är att få en trygg och säker häst som till fullo litar på mig och mitt omdöme och därmed också litar till sin egen förmåga. Detta får ta sin tid och det ska ta tid anser jag.
Nu är Alice 5 år och hoppträningen har precis börjat. Hon har under grundutbildningen både travat och galopperat över bommar samt hoppat låga kryss. Men nu börjar vi träna på hinder och, framför allt, vägen mellan hindren.

Tillbaka till Hästporträtt