Hon är en russkorsning, född –96 och musblack, nästan åt det gula hållet. En mycket stark liten ponny, då hon har sina rötter och härstammar från den gotländska myllan – i och med sin russ-bakgrund.

Nåja, här kommer historien.

En kall och vintrig dag i februari 1999 blev en aktiv i föreningen uppringd av SHV´s dåvarande ordförande. Det gällde en gåvohäst som skulle hämtas, och det var ganska bråttom. Allt praktiskt fixades till, och bara ett par dar senare var den aktiva på väg mot Boråstrakten för att hämta denna lilla ponny. Det var halt….. När man närmade sig platsen där hästen skulle hämtas, blev vägarna smalare och smalare, och halare och halare, tillslut möttes man av en väldigt brant backe, med mycket is. Det var till att parkera bilen med hästsläpet och vandra den sista biten. Man hämtade och lastade Lill-Åskan och allt gick smärtfritt. Färden hem till akuthemmet kunde börja. Akuthemmet i den här berättelsen hade en trevlig tid med SHV Lill-Åskan. Hon var ju inte vanvårdad, och det var bara att börja träna henne lite smått och invänta att någon intresserad fodervärd hörde av sig. SHV Lill-Åskan visade vem som bestämde i hagen, och det var inte akuthemmets egna häst. SHV Lill-Åskan var en glad och trevlig ponny med mycket energi, och det tog inte lång tid förrän hon hittade sin fodervärd. Fodervärden var familjen Olsson och bodde då i Nykvarn. Det var flickorna i familjen, Linnea och Elin som tog sig an den lilla ponnyn. 2006 flyttade familjen Olsson till gården Olpers som ligger i Kilafors, Hälsingland, 10 mil norr om Gävle. Det var då vi fick chansen att lära känna Åskan i och med att vi då vid den tidpunkten hade en shetlandsponny som vi hyrde in i samma stall som Åskan stod i och på den vägen är det idag att vi är Åskans nya foderfamilj. Åskan bor fortfarande i Kilafors fast i byn Lilltjära tillsammans med 5 andra hästar. Och nu är det två andra tjejer som pysslar och sköter om Åskan varje dag. Det är Lillemor som snart fyller 10 år, som rider och sköter om Åskan nästan varje dag. Åskan och Lillemor brukar träna dressyr på sommaren tillsammans med Kilafors ridklubb ( KRK ). Då är det dressyrtränaren Mona som tar sig an alla glada ridtjejer i klubben. Det tycker dom är kul. Lillemor har tyckt det varit för läskigt med hoppningen än så länge men hon säger själv att det kommer komma. Åskan själv är jätte duktig på det, när hon bodde med familjen Olsson så var det mest fokus på hoppningen så Åskan kan, men hon är stark och vill ta i och då tycker Lillemor att det går lite för fort. När det har anordnats hoppträningar eller klubbtävlingar i Kilafors ridklubb så brukar Åskan få vara med tillsammans med en något år äldre tjej som heter Lina, som också har en häst, en C ponny, Och då visar Åskan vad hon kan Lillemor har en lillasyster också som heter Leila och hon fyller snart 5 år.

SHV Lill-Åskan och Leila

Leila är en riktigt envis figur i både stallet och i sadeln. Hon har inga problem att hämta Åskan från hagen fast Åskan står i samma hage som Kilafors största halvblods kille, det avskräcker inte Leila och Åskan är så snäll och följer så gärna med. Även när Leila rider så rider Åskan med försiktighet och gör inga dumheter, hon är så mån om att Leila ska tycka det är kul. Så det är bra att det finns hjälpinsatser ifall nån har ont om tid för till Åskan vill vi åka varje dag, om inte rida så för att borsta, klappa och gosa en stund. Och det där med att gosa, det är inget för Åskan. Tjejerna får hålla i henne i grimman för att kunna få en liten puss på hennes mjuka mule men det är inget som besvärar flickorna, bara man vet om det så tycker dom det är ok. Åskan är inte rädd för nåt, går över stock och sten, blir inte ens rädd om det dyker upp en älg i skogen. Hon älskar att få smaka hästgodis och varje dag hon kommer in i sin box då vet hon att tjejerna alltid lägger lite morötter eller nåt gott litet äpple i krubban.

SHV Lill-Åskan och Lillemor

Men som sagt så är det Lillemor som står för den svettiga biten med Åskan, det är hon som rider så jag får cykla som en tok för att kunna hänga med. Cykeln plockade vi fram för att det skulle vara lättare med Åskans motion och fast snön har legat på 1 ½ meter den här vintern så har jag fått trampa på för att hinna med. Men det är så kul att få umgås med Åskan så vi gör det med glädje och framför allt så vill vi tacka familjen Olsson för att dom gav oss sitt förtroende och lät oss få ta hand om Åskan när dom inte kunde och ett stort tack till Svenska Hästars Värn för att vi kunde genomföra fodervärds bytet. Tack! Nu ser vi fram emot många härliga år tillsammans med SHV Lill-Åskan och många roliga stunder.

Närkontakt! SHV Lill-Åskan och Leila

Med vänlig hälsning familjen Lindkvist

Tillbaka till Hästporträtt