Citat ur tidningen Hästfokus, nr 9 2005

Här får hästarna återhämta sig

I Skåne ligger ett av akuthemmen dit de vanvårdade hästarna kommer efter omhändertagandet. Här har det bott 60 hästar genom åren.

Just nu står akutstallet med nio boxar tomt. Inga hästar har kommit de senaste månaderna. Men det finns några före detta skyddslingar som stannat kvar på gården. Shettisen SHV Tootsie betar fridfullt i en hage och halvblodet SHV Hilda går lite längre bort. De har båda en tragisk historia bakom sig, men nu är det två välmående och sociala hästar som möter mig i hagen.
Gården har ett separat stall för de vanvårdade hästarna. Detta behövs för att de ska få lugn och ro, men även på grund av en risk för smittospridning. Hästarna som kommer kan vara i mycket dåligt skick, vara infekterade och ha ohyra.

Förberedda på det mesta
Kvinnorna som äger stallet väljer att inte ha sitt namn i tidningen. Det finns givetvis de hästägare och hästhandlare som inte tycker om Svenska Hästars Värns arbete - att det finns någon som håller ögonen öppna och som alltid står på hästarnas sida.
De berättar att när en häst kommer till akuthemmet sker det ofta snabbt. Det kan ringa klockan elva på förmiddagen och redan klockan fyra samam dag kan en eller flera hästar stå på gårdsplanen. Ofta får de inte veta om det rör sig om en shettis, ardenner eller fullblodshingst. Men de är förberedda på det mesta. Det har kommit utmärglade hästar som tappat matreflexen och helt lagt av. Då har de fått peta in maten i munnen på dem i början.
Ofta är det inte bara hull som saknas utan de är också vanvårdade invärtes. Olika följdsjukdomar dyker inte sällan upp efter ett tag. Ibland saknas det tänder och då finns det tyvärr inte mycket att göra. Då har det gått för långt.
Historierna är många. Shettisen SHV Tootsie gick i 17 år ensam på en rivningstomt. Några hörester fanns inte att finna utan den lilla hästen hade livnärt sig på grenar och genom att gnaga av träet på skjulet. I början visste hon inte hur hon skulle bete sig mot andra hästar, men nu trivs hon med lille Tribbes sällskap.
SHV Hilda kom tillsammans med två andra ston. Det var när en annan häst i stallet dött som ägaren tvingades ta ut de tre hästarna i hagen på grund av stanken. Någon såg dem och larmade. Alla tre var i väldigt dåligt skick när de kom hit och kunde inte äta när de väl fick mat. SHV Hilda har fått stanna på gården. På henne var pälsen borta på flera ställen och gödsel hade bränt in och gick inte att få bort. Men efter några månader med varsam behandling såg hon fin och välmående ut igen. De andra stona är idag hos varsin fodervärd.
När man hör berättelserna om de olika hästarna kan man inte låta bli att gång på gång ställa sig frågan: Vad är det för människor som gör så här mot sina djur? Givetvis finns det inget exakt svar på den frågan, anledningarna varierar. Men enligt SHV så har det under de senaste åren oftast handlat om kvinnor mellan 40-50 år, som antingen är djursamlare eller haft som syfte att tjäna pengar på avel, men inte haft förutsättningarna. Sedan finns det också psykiskt sjuka människor som skaffar djur som de inte kan sköta.

4-5 månader
Det är polisen som lämnar över hästarna, så det är sällan som akuthemmen kommer i direkt kontakt med ägaren. Ofta står de sedan här under en begränsad tid, 4-5 månader. Givetvis kan det vara svårt att skiljas från dem, men då gäller det att vara realist. Det går inte att samla på sig hästar och det finns bra fodervärdar som lägger ner mycket tid och arbete. Och det är det som är målet - att få se hur bra hästarna får det till slut. Ibland har det dock hänt att fodervärdar blivit besvikna, att de inte förstått att det handlar om en häst med en jobbig och trasig historia. SHV är därför alltid noga med att berätta mycket om hästen innan och att det handlar om att göra något för en annan individ - utan att ha krav på att få något tillbaka. Men det finns många solskenshistorier. Hästar som har kommit i så fin form att de kunnat tävla. Och en häst som tidigare inte kunnat äta själv, kunde en dag plötsligt äta gräs och gnägga samtidigt. Det inger hopp.

Tillbaka till Länkar till artiklar i media

Producerad av Kamedia